Jolanta Johnsson: Polsk konstnär med nordiskt ljus i sin konst

Jolanta Johnsson föddes i Poznan där hon också avlade sin första universitetsexamen i finsk filologi. Ända sedan sin uppväxtår – i staden Pulawy i östra Polen – hade hon dock haft en stark längtan efter att bli konstnär. Det första allvarliga steget på konstnärsbanan tog hon under studierna i det finska språket. Under ett år i Helsingfors skrev hon in sig som fri student på Helsingfors Konstakademi. Vid återkomsten till Polen och efter att ha erhållit sin magisterexamen i det finska språket ställde hon allt annat åt sidan för att genom privata konststudier förbereda sig för att bli antagen vid Konstakademin i Warszawa. Efter krigstillståndets införande i Polen i december 1981 vistades Jolanta Johnsson tillsammans med sin man närmare ett år i Sverige. Hon skrev då in sig som fri student vid Konstfack i Stockholm.

Vid återkomsten till Warszawa blev hon antagen på Konstakademin där hon studerade grafik för den kända polska konstnärinnan professor Halina Chrostowska och måleri för den lika kände polske målaren, professor Jerzy Tchorzewski.

Jolanta Johnsson , född Golembiowska, är sedan 25 år gift med den svenske utrikeskorrespondenten och Östeuropaspecialisten Peter Johnsson. Hon har därför , även om paret med sina två döttrar är permanent bosatta i Warszawa, under dessa årtionden haft en regelbunden kontakt med Sverige och Skandinavien där hon också tillsammans med sin familj allltid tillbringar en del av sommaren invid Sommens strand i Östergötland.

Det svenska landskapet och det nordiska ljuset har satt en klar prägel på den del av Jolanta Johnssons skapande som hänför sig till naturbilder.

”Jorden i hennes målningar” skrev den polska konstkritikern Danuta Wróblewska om en av Jolanta Johnssons individuella utställningar på välkända galleri Test i Warszawa, ”är som om den vore betraktad med en fågels ögon genom ett spektrum där rymden skapts i grå och blå toner. Betraktaren är åtskild från den fasta jorden genom mystiferande, svagt vibrerande färger. Även om denna jord har sina fält, sina ängar, ja till och med sina kor, så är allt detta invävt i ett förenande färgspektrum. Det är genom dessa färger och detta ljus som verkligheten på tavlan blir mindre verkligt och istället förvandlas till ett symbolrikt språk.”

”Landskapet beledsagar mig överallt. Det är den rymd i vilken vi lever och vårt öga registrerar ständigt linjerna i denna omvärld” skriver Jolanta Johnsson själv i en av sina texter om den egna konsten.

”Från början fanns en natur som människans hand ännu inte vidrört. En sådan värld kan man försöka att föreställa sig. Det finns hos mig, skriver Jolanta Johnsson, en längtan efter den ursprungliga skönhet där former och färger är okända och ännu oberörda av människan”

”Jolanta Johnssons landskap” skriver Danuta Wroblewska, är , även om jag inte kan uppfatta hur medvetet detta är , präglade av det nordiska ljuset men för samtidigt tanken till kinesiska Zen-målningar.”

”Med vilka ögon man än betraktar dessa landskap” så framstår de ”som fragment av ett universum där människan är osynligt inbäddad i dess oändlighet”, skriver hon.

Människan – och då i första hand Kvinnan och relationen mellan Man och Kvinna – är det andra, lika regelbundet återkommande temat i Jolanta Johnssons skapande. Det är inte svårt att i flera av Jolanta Johnsson porträtt av människan fånga den erotiska spänningen mellan Man och Kvinna sida vid sida med den enskilda Personen – och då i första hand Kvinnan- utlämnad till ett försök att definiera det egna jaget i en komplicerad värld.

”Mina kvinnor befiner sig i tom rymd fångad inom dukens ramar. Det är trångt för dem. De har inte nog med utrymme och de syns inte alltid i sin helhet. Kanske säger de något om sig själva genom det sätt på vilket de lägger sig till rätta på duken?”, skriver Jolanta Johnsson.

”Jag kan inte komma bort från känslan, kanske beror det på att jag känner till hennes relationer till den svenska världen” skrev konstkritkern Janusz B. Roszkowski, om en annan av Jolantas individuella uställningar i Warszawa, ” att människorna på dessa bilder deltar i ett slags Spetacle Bergmanesque där viskningarna och ropen överröstas av den mer expressiva tystheten”.

Kanske är det så. Kanske finns – trots alla skiljaktiger i tiden och den kulturella bakgrunden - en sådan likhet i det som döljer sig bakom symbolerna. För många betraktare är säkert denna del av Jolanta Johnssons skapande förbundet med den polska kulturen. Men sann konst handlar i slutändan inte om det egna jaget och den egna härkomsten utan om det allmängiltiga, om det som berör människan i sig.

”Människan” , skriver Jolanta Johnsson själv om denna del av sitt skapande, skapar med sin kropp en för sig själv synlig rymd. Människans kropp är ett tecken, en symbol. Eftersom jag är konstnär använder jag mig av denna symbol, detta tecken. Jag vet att ordet är en mer förståelig bärare av allt det som döljer sig bakom begreppet ´människan`. Men kanske min målningar utgör ett komplement till ordet och kanske förmedlar de samtidigt något som ej går att uttrycka med ord?”

Det är beundrandsvärt” , skrev Danuta Wroblewska, för mer än ett årtionde sedan, att en ung polsk kvinnlig konstnär i denna galna värld tagit sig an uppgiften att söka sin egen plats i konsthistoriens två viktigaste tema : landskapet och människan. Om detta sitt framgångriska sökande förmår hon dessutom att både tala och skriva, konstaterade Danuta Wroblewska.

Kanske beror Jolanta Johnssons förmåga att också formulera sin tankar kring den egna konsten på att det konstnärliga skapandet med hennes egna ord är mer än ett yrke:

”Den artistiska kallelsen är en inbjudan till ett intensivt liv. I det artistiska skapandet
rör vi oss i det hemliga. Man kan tala om det undermedvetna. Detta ord, som har en mindre laddning, kan användas när vi talar om konsten och hur den uppstår. Men det är inte tillräckligt när vi ska beskriva skapandets orsaker. Den skapande artisten deltar i livets hemlighet. Konsten ger inget svar men kan bidra till att närma oss till det som vi i dagligt tal kallar livets mening”

 

Studier:

1984-1989 Konstakademin i Warszwa. Grafik för professor Halina Chrostowska
Och professor Rafal Strent samt måleri för professor Jerzy Tchorzewski..


Inviduella utställningar:

1988 Kulturhuset , Nässjö, Sverige
1989 Galleri MB, Stockholm
1991 Saab:s konstförening, Linköping
1993 Galeria Pestka, Warszawa
1994 Galerie Girardet, Essen, Tyskland
1995 Galeria Test, Warszawa
1998 Galeria Miejska Arsenal, Poznan
1998 Galeria Test, Warszawa
2003 Galeria „Do trzech razy...sztuka”, Warszawa
2005 Galeria Test, Warszawa


Deltagande i samlingsutställningar:

1985 10:e Allmänna Polska Grafikutställning för landets studenter, Kraków
1985 Nationella Teckningsutställning för studenter vid landets konsthögskolor, Katowice. Belönad med professornas pris.
1991 Polska Grafiktriennalen, Katowice
1991 Polska Grafikutställningen, Lodz
1992 I:a Internationella Grafikbiennalen i Maastricht, Holland
1994 Polska Grafiktriennalen, Katowice
1995 Warszawas Konstnärsmånad, Polska Konstnärsföreningen ZPAP,
Warszawa
1996 Warszawas Konstnärsmånad, Polska Konstnärsföreningen ZPAP,
Warszawa
1997 „Människan i konsten”, Xylon-muséet i Schwezingen samt stads-
muséet i Reutlingen, Tyskland
1998 ”Konstnären och hennes världsbild”. Vandringsutställning i USA med deltagande av polska och amerikanska konstnärer. USA

1999 ”Min Jord” Samlingsutställning, Polska Konstnärsföreningen ZPAP,
Warszawa
2000 ”Teckningar 2000”, Galeria Lufcik. Polska Konstnärsföreningen ZPAP,
Warszawa
2001 ”Skulpturen som ett personligt föremål”, Galeria Lufcik, Polska Konst-
närsföreningen, Warszawa
2004 Via Varsovia, Pulawska Galeria Sztuki, Pulawy
2004 Via Varsovia, Galeria ”Do trzech razy...sztuka”, Warszawa
2004 Konstfestivalen i Milanówek, Kulturhuset, Milanówek

main
aktuell
galleri
texter

kontakt
texter