Feministisk Eros
Agnieszka Sandomierz – måleri


 

20 maj till 16 september 2006

 

Skärpa. Närvaro.

I Polen väcker Agnieszka Sandomierz målningar mycket kontroverser. Ofta misstänker man att det hon gör, gör hon för att chockera. Dock, om vi ställer oss ärligt och beskriver de erotiska äventyr som vårt eget undermedvetna ger oss under vår sömn, tror jag att vi också skulle chockera väldigt många.


Man kan inte vara sin egen voyeur, bara sin egen betraktare. Genom självgranskning och fotografisk bildtagning kan man ett få ett oändligt antal stoff till tavlor. Sandomierz verkar inte lägga ifrån sig kameran ens för en stund, men bara då hon känner sig avslappnad och befinner sig i en intim ensamhet som likväl kan betyda att ha någon förtrogen bredvid. Ensamheten eller samvaron med kärasten och favoritparet franska bulldoggar är en mycket provokativ situation för fotografier. Det digitala fotots lätthet, dess ögonblickliga kontrollmöjlighet, gör det till en utomordentligt redskap för en ung, intim konstnärinna.

Det är just intimiteten som karakteriserar dessa målningar, men inte bara det gör dem unika, lockandes en växande skara anhängare. Tilldragande är den okonventionella bildtekniken och noggrant överlagda konstnärliga helhetsdispositionen. Dukytan fylls med stora mönster, som tapet eller mångskiftande draperi som i sitt väsen just är det genomtänkta konstnärliga konceptet. Det gör bilden mer tilldragande, och på samma gång mer hemlighetsfull. I snårskogen av artistiska mönster, liksom i en riktig djungel, försvinner Sandomierz hopslingrade hjältar. Fragment av dem försvinner, absorberade av den aggressiva bakgrunden. Denna ordning kan bara förklaras genom konstnärliga normer, annorlunda från de normer mänsklig erfarenhet utgör.


Sandomierz tidigaste målningar bar fortfarande prägel av Warszawa Akademien och bestod av ofärdiga eller utsuddade kvinnliga karaktärer. De levande färgerna väckte förnimmelse av den figurativa leken med akter som den erkända polska konstnärinnan Teresa Pagowska representerar. På examensutställningen visade Agnieszka en serie tavlor inspirerade av den kvinnliga fysiologin. Alltså kvinnlighet och intimitet men mer objektivt, berövad det erotiska. Ändå är avståndet till akten, till erotiken, bara ett halvt steg bort. Självklart går det att måla oerotisk nakenhet men samtidigt måste erkännas att det är en svår uppgift. Fastän den klassiska epokens konstnärer lyckades rent av ganska ofta, kanske oftare än konstnärerna själva avsåg, att måla statylika gestalter, skulptera storslagna kroppar. Erotiken slumrar i kroppen, den måste bara väckas till liv.


Sandomierz vet mycket väl hur väcka våra nedsövda sinnen för hon kan genomdränka scenerna med erotik, scener som egentligen verkar erotiskt berövade. Det är en värld pådriven med erotik. Det är en ovanligt verklig värld. Problemet är hur sällan vi är bredda på att erkänna våra sexuella drömmar. Det är fortfarande ganska svårt.
Det kanske är det som väcker tvivel, upptäckten av det oupptäckta, som är styrkan i de vågade scener, som kan vara tilldragande, vara frånstötande. Självklart är det en tämligen ensidig bild av vår värld. Den består ej endast av erotik, utspelar sig inte enbart runt sängen, även om vi anser det synnerligen vedertaget, för de erotiska drömmarnas värld överträder inte bara sängens, badkarens eller parkernas gränser. Mänskliga behov och med dem sökandet leder inte alls ofta till tysta och ostörda platser utan rent tvärt om. Låt oss dock lämna problemet var människor gillar att ha sex åt sidan. Viktigare är frågan, lite metaforiskt skildrad av Michel Houellebecq i hans debutroman ”Konkurrens till döds”; den har även utvidgats med den intima sfären, den erotiska, som liksom ekonomin, blivit en sfär av mänskligt rivalitet. Det är lätt att bland människor peka ut vinnarna och förlorarna, lätt att hitta dem det gått bättre för och dem för vilka det gått sämre.


Betrakta omsorgsfullt världen, beskåda noggrant sig själv, det är en bra början för att berätta om andra. Även om dessa historier inte avser alla, så finner många i dem bitar av sig själva, eller sina nära eller bekanta. Det mänskliga läggspelet har ett outtömligt urval kombinationer. Sandomierz verkar inte ha några begränsningar i sin uppfinningsförmåga, hennes konstnärliga pussel upptäcker fortfarande nya möjliga föreningar. Unga människors urbana liv ger många utsikter, en värld betraktad på det sättet ger alltmer vackra möten i bildens sfär.

Boguslaw Deptula

 


Öppettider: tis-fre 11.00-18.00, lördagar 10.00 -16.00

Agnieszka Sandomierz

main
aktuell
galleri
texter

kontakt
texter